bloggpappans.blogg.se

Trots på en helt ny nivå. Ibland blir man ju galen på barnen. Vi tänkte gå ut på en trevlig kvällspromenad.Låter väl mysigt?  Ja, i praktiken. I själv verket är det lite mer problematiskt, speciellt när man har barn.

Först och främst ska man ju hitta alla kläder som är slängda precis ÖVERALLT. Ja, visst, det ska väl vi vuxna ha koll på , bla bla bla BLA , sluta tänk så och läs vidare nu. ;)

Sen när man väl hittat ett set som matchar relativt så ska man få på barnen de. Celine är svårast kan jag ju säga. Hon springer runt, slänger av sig blöjan med jämna mellanrum. När man väl fått på ena strumpan så ligger andra på takfläkten och byxorna har hon gömt bakom ryggen. Sen brukar hon lägga sig ner på mage, låtsassover och börjar snarka. 
Efter en brottningsmatch som heter duga så tar man sig mot hallen. Då är det skorna, det är nog det värsta. Har man tur så ligger de på skohyllan och inte i spisen eller bakom sophinken. Man får trycka in fossingarna samtidigt som man ska hålla fast henne..det är inte lätt men det fungerar varje gång. Väl där så är man genomsvettig. DÅ vill hon bara springa ut när man själv inte ens börjat klä på sig. 

 

Efter man fått ner 2 barn, barnvagn och hund så blir man själv bajsnödig och måste springa upp igen.

 

 

Väl ute så ska man hitta Liam, han är ute och gör gårdarna osäkra. Nackdelen är att det är runt 8-14 gårdar häromkring + 2 dagis som de brukar vara i och leka.  Efter 20 min så finner man honom. DÅ ska vi gå på promenad. Och ungefär 5 min senare börjar minstingen ledsna på att sitta i vagnen. Då får man konka runt på Rasmus (hunden)  Elicia, Celine samt hålla koll på Liam som får sina ryck och flyger upp på varenda staket och träd som finns på vägen. 

 

Han gör allt han inte får, som att klättra på ställningar , hoppa över staket, kissa i skogen osv just för att Celine den lilla härmapan ska göra likadant som han. Om det beror på ignorans , senilitet eller trots vet jag inte, men han gör det ändå. Jag blir galen och Celine ramlar runt och gör sig illa. Samma sak varje gång.  Ingen lyssnar. Varför föds barn med öron? Egentligen varför? för att inte tala om ögonen ?  För de ser inte, de hör inte, de lyssnar inte..som ett gäng döva och övertända hamstrar som ska vara överallt samtidigt. Det enda de ser är den lilla prick de tittar på. Resten är en blurr.

 

Nä, nu känns det faktiskt en aning negativt, eller? Nej, ta det med en nypa salt. Ta det mesta jag skriver med en nypa salt. Tror det är bäst ;)

 

Jag älskar våra barn. Jag älskar min sambo. Jag tycker väl iaf om vårt kära får till hund. Lägenheten funkar väl. Jobbet duger och ja. va fan. jag har det bra. Vi har det bra.

 

Nu ska jag ta en skogaholmslimpa med bregott, hushållsost och en folköl. Kan det bli mer klassiskt?